Att vakna upp en Onsdags-morgon och inse att skola inte är en aktuell, obligatorisk dagsaktivitet på ytterligare 3 veckor, ger någon sorts oövervinnerlighetskänsla. När man sedan kommer till insikt att det är Julafton om 2 dagar övergår känslan till ren frid. Jag känner mig faktiskt ganska glad just nu, tror jag. Jag äter perfekta pannkakor, grät just till Ronja Rövardotter (av lycka!!), och lyssnar på Bon Iver's perfekta album For Emma, Forever Ago. Trist inlägg hahaha.